Plaster som lämpar sig för låga temperaturer

De flesta tekniska plaster lämpar sig väl för användning i temperaturer under nollstrecket. I vilken omfattning beror dock främst på materialet och på den specifika tillämpningen. 

På grund av termoplasternas specifika beskaffenhet är det svårt att fastställa ett tydligt gränsvärde för låg temperatur med hjälp av vanliga testmetoder. När termoplaster används i förhållanden där temperaturen ökar påverkar vissa specifika fysiska egenskaper såsom glasomvandlingstemperatur (Tg) och kristallin smälttemperatur (Tm) de mekaniska egenskaperna och brukstiden. Med hjälp av standardtester kan man bedöma den permanenta förlusten av egenskaper till följd av åldring eller oxidering.

Om temperaturen däremot sjunker leder det inte oundvikligen till permanent förlust av egenskaper till följd av exponeringen för låga temperaturer. Även om man rent allmänt kan observera en ökning av styvheten och en försämring av slaghållfastheten återgår dessa egenskaper till det ”normala” när materialet värms upp igen. 

Här måste man göra skillnad mellan amorfa och semikristallina termoplaster. Amorfa material bör inte utsättas för mekaniskt slitage ovanför glasomvandlingstemperaturen (den temperatur då polymerer övergår från hårt till flexibelt tillstånd), eftersom den mekaniska styrkan försämras kraftigt. Delkristallina material å andra sidan uppvisar en viss mekanisk styrka även över glasomvandlingstemperaturen, eftersom det finns kristallina områden inom polymeren. 
Det finns ingen exakt definierad servicetemperatur i det negativa området varken för delkristallina eller amorfa termoplaster. Denna beror främst på de faktiska användningsvillkoren och kan därför endast fastställas inom ramen för faktiska tester.

Tack vare mångårig erfarenhet går det dock att ge en ungefärlig uppskattning av den lägsta användningstemperaturen för varje material, såsom anges i följande tabell för Ensingers material.

Användningen av dessa negativa servicetemperaturer påverkas kraftigt av vilken typ av mekanisk belastning som förekommer under användning: slag och vibrationer kan leda till att komponenten går sönder i förtid.

Material som har modifierats med förstärkningsfiber tenderar till att vara sprödare. Modifiering med fyllnadsmaterial bör därför ses mer kritiskt i låga temperaturer.

Vid kryogena temperaturer på -200 °C eller lägre kan endast ytterst få polymerer användas med framgång. Dessa verkliga ”lågtemperaturpolymerer” omfattar följande: